Nu har jag precis satt mig på tåget hem.. Ännu en sen kväll i raden av sena kvällar på jobbet. Förhoppningsvis ska det lugna ner sig till slutet av maj, men ett tag till får jag leka arbetsmyra. Fake it till you make it :-)

Älsklingen och loppan har åkt till Uppsla med farmor, farfar och faster för att hälsa på en kär släkting som ligger inne på sjukhuset där. De skulle passa på att bada i Uppsala också så Annie får busa av sig lite energi i bassängerna. Jag hade mer än gärna åkt med men har avsatt idag till att göra klart lite jobb som jag känner hindrar mig att komma vidare med det jag behöver göra. Trist just nu, men skönt när det är klart!

Jahapp, då var det en till blogg i bruset. Att börja blogga kommer ibland som en impuls som är svår att stå emot. Det brukar gå ett halvår åt gången, sedan är allt glömt och exhibitionisten i mig suger efter lite exponering. Är det inte så? Möjligen är min motståndskraft försvagad efter två dagar vabb och två dagar hemma. Tiden verkar oändlig och jag föreställer mig att jag skulle hinna blogga mellan livspusselbitarna. Vi får väl se hur länge det håller, sa den cyniske. Sagt och gjort, hej där ute!