Jahapp, då var det en till blogg i bruset. Att börja blogga kommer ibland som en impuls som är svår att stå emot. Det brukar gå ett halvår åt gången, sedan är allt glömt och exhibitionisten i mig suger efter lite exponering. Är det inte så? Möjligen är min motståndskraft försvagad efter två dagar vabb och två dagar hemma. Tiden verkar oändlig och jag föreställer mig att jag skulle hinna blogga mellan livspusselbitarna. Vi får väl se hur länge det håller, sa den cyniske. Sagt och gjort, hej där ute!